Förvandlingen

Det har varit val och det är förmodligen den smutsigaste valrörelse vi nånsin skådat. Politikerföraktet har väl aldrig varit större. Motvilligt följer jag debatten och nyhetsflödet. Internationell politik är egentligen det som väcker det största intresset men valrörelsen har lockat med sin undermålighet, som en dålig följetång som man måste se nästa avsnitt för att se hur korkat det nu kan bli. Dålig story, mediokra aktörer som tilldrar sig massans stora intresse. Precis som melodifestivalen tycker de flesta med ett sunt förhållningsätt till kulturen att kvaliteten är låg och erkänner sällan att de sitter där klistrade för att se vilken skit som lyckas vinna.
I kväll fortsatte lögnerna och löftena. Det lovas miljarder än till det ena än till det andra. Mikro- och makrobilden skiljer sig radikalt åt när man beskriver Sverige. Det alla partier ska vinna poänger på är den växande otryggheten. Förslagen på åtgärder är få och visioner verkar helt frånvarande. Probematiseringen är tunn och vidlyftig i ett kontext av tabun och brist på att visa sig värdig att vilja leda Sverige, välfärdslandet.
Nu ska man lösa en lång tids politiska misstag som inte fått kritiseras och alldeles för toppstyrd. Ursäkta, men vad är det för konflikträtt folk som låtit dessa mediokra medelmåttor styra och sätta normen för vad som ska diskuteras. Nietzsche beskrev det scenario för drygt hundra år sen och han varnade för konsekvenserna. Vi lever idag i en tid av snabba och dramatiska förändringar som hotar vår existens och världen behöver kompetenta ledare som på bästa sätt förbereda oss på dessa utmaningar. Lova miljarder till polisen och längre strafftider kommer inte lösa några problem. Krimminalvård år något överskattat om inte helt i avsaknad av definition. Ingen vård är att finna i ett fängelse. Ska vi ha straff som ger ett något tryggare samhälle då måste straffet ha en signalverkan. Ropa på fler poliser kan i viss mån vara att önska men i ett luddigt och tandlöst rättssystem lär de ha lite påverkan på kriminalteten i Sverige. Tyvärr kan man bara konstatera, det som landet förr var kännt för och fick andra länder att vallfärda hit för, att studera det välorganiserade välfärdslandet med lagar som folk kunde appelera till och de flesta respektera, har blivit kraftigt tilltufsat av politisk klåfingrighet och och ogenomtänkt reformiver, med enda preferens: politisk ideologi.
Politiskt tillsatta med otillräkelig kompetens om inte helt avsaknad utbildning och erfarenhet om det de ska styra över. Vad jag jag tycker är högst förvånande är att ingen av politikerna lyfter blicken från skospetsarna och funderar om problemet är organisatotoriskt. Än viktigarn är frågan om hur vi får en fungerande intergration och inte minst se över lagsystemet.
”Sverige är fantatiskt så länge man inte blir drabbat av det”. Gör man det möts man oftast av: – Får försöka glömma och gå vidare, Det är ju de lättaste, om inte annat för ett engagemang för att skapa en förändring. Jag har ställt mig undrande till detta beteende och ställt frågan ofta. Den bästa förklaringen jag fått är att vi har en stor välmående medelklass som inte bryr sig speciellt mycket och vill helst inte störas i drömmen i förortsvillan och det välbetalda jobbet som gör att de kan realisera denna dröm. – De kommer inte reagera från eländet rinner in på deras egen bakgård. Politikna är inte intresserade av åtgärd och förändring om det inte gagnar dem själva. Lögnen och att lägga ansvaret på någon annan för att på så sätt slippa obehagligheter är vanligt att vi har ett växande politikerförakt är inte förvånande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *